här sitter jag i svinstian, misären. pizzakartonger, tre ton tvätt, oöppnad post.
(det är ok. blev arbetslös igår.) när jag andas, vilket jag typ gör hela tin
känns det som om jag skulle ha en för liten bh på mig. hypokondrikern i mig
säger att det är en dubbelsidig lunginflammation. livsnjutaren tycker att
jag ska ta en whiskey. skulle verkligen, på allvar vilja säga något klokt, berörande,
begåvat och... ba bra. har kanske tappat mig själv, gömt mig bakom humor
och alltid fyllda glas den senaste tiden men! det betyder liksom inte att jag
tryckt undan eller sparat något till sen, allt allt allt har funnits där precis hela tiden.
har bara inte gett utlopp för det på samma sätt som förut (hängt på sockerdricka.nu,
skrivit kentinspirerande blogginlägg, ringt mamma hulkgrinandes mitt i natten,
hetsätit transfetter tills jag suttit med huvudet i toalettstolen eller legat apatisk i sängen
med neddragna persienner och hem till gården som enda sällskap) försöker inbilla mig själv
att det ändå varit mer lukrativt, nyttigt att inte längre agera som när man var 16.
(nej jag har inget bättre för mig än att älta den där jävla tiden) vet inte. tänker att
jag må väga mindre än en tredjedel av magnus samuelsson och inte räcka dig
längre än till armhålan men ibland känns det som jag är gjord av stål och att
jag skulle kunna gå igenom vilken jävla skit som helst. aaaahh GIRLPOWAA!!!111