kan för allt i världen inte förstå hur jag tänkte när jag
bestämde mig för att lämna den där på halvt obestämd tid
för att med ångestpickande hjärta gå i ärvd fleecedress
mellan kaffebryggaren och sängen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar