så bra formulerat: ibland tänker jag att jag har dött och att alla vet om det utom jag själv
att dom inte försvunnit för att jag är tråkig
dom har helt enkelt inte haft ett val.

måste varit över 10 år sen jag kastade in den där jävla handduken.

diskar i kvällssolen. det bästa med det här himla hemmet.
min nya psykolog pratar och ser ut som babel-jessica. undrar om de är släkt eller om hon bara vill vara. har gått en vecka
sen första gruppterapin. gjorde bort mig redan vid namnskyltsvikandet. hon påminner gång på gång om att syftet inte
är att prata livshistoria och gråta ut. har KBT tatuerat i pannan. undrar om jag går dit för att lära mig äta, sova, motionera,
sluta förtrycka mig själv eller om jag bara innerst inne hoppas få en enda vän.

en vecka sen albumet släpptes.

märta tikkanen

den här platsen har blivit till ett sår

3 tåg genom 4 landskap också tillbaka i det där rummet som aldrig kommer lukta jag.
vet att jag borde ta till vara varje minut men kan inte låta bli att göra kryss i kalendern och räkna ned.

är så glad att det inte är vår
att den här kaossommaren inte väntas
att den aldrig kommer igen.
ringde akuten idag. möttes av en telefonsvarare.

 2013. sommaren då jag flydde stockholm och brevinkastet med fönsterkuvert efter fönsterkuvert neddunsandes på dörrmattan.
har säkert skulder till landstinget på tusentals kronor. har inte sett P på alldeles för många veckor. tänker att det är lika bra att vänja sig.
nu när jag lämnar huvudstaden för skog skog och skog.

30 grader. huvudvärk. lyssnar på radiodokumentärer. förflyttar mig mellan solstolen och soffan på verandan.

det mest spännande som händer är att jag måste passa tvätten för regnet.

försöker sortera bort allt som kan ha dålig inverkan.
det är bara det, att det snart inte finns något kvar att sortera bort, mer än jag själv.

om kärlek gör en hel varför är jag då så trasig. jag tycker inte att det är en obefogad fråga.
varför ruttnar varje del av min kropp, varför kan jag inte andas, varför kan jag inte skratta,
varför kan jag inte lägga på mig några kilo, varför kan jag inte höra vindarna för det dunkande dånet i huvudet.

2007 trodde jag att det var sånt som går över.
nu vet jag bättre.

känner att min rädsla och paranoia för sl-kontrollanter börjar gå till överrift
då jag vaknar halv fem av att tidningen ramlar in,
sätter mig upp i panik och är totalt övertygad om att nu, nu är de här för att hämta mig.

låtsas som om jag har tid med sånt jag absolut inte har tid med.

vilket är ditt mest använda ord denna vecka?
typ ”jävla”, ”blä”, "trött", ”ledsen”

har du någon fobi?
nej fast är väl rädd för en del grejer. som att trilla i rulltrappor.

vad är det godaste du har ätit hittills i veckan?
åt palt till lunch igår

 vad är det finaste någon har sagt till dig idag?
har bara pratat med pappa idag. vi pratade om superlim och skomakare.

när kände du dig riktigt nöjd med dig själv senast?
minns det inte ens.

vad tror du kommer bli roligast i helgen?
min killes käluubb hoppas jag väl

vilken är din pepplåt för tillfället?
slår på niggas in paris så fort jag ska någonstans för då går benen så fort.

vad har du sysselsatt dig med då du har haft dötid i veckan?
har inte haft någon dötid men lyckats sno åt mig lite ändå. då har jag spelat ruzzle. bara.

har du gjort/kommer du göra något i veckan som du inte gjort förr?
jag ska på jobbintervju på torsdag för en sorts jobb jag aldrig haft tidigare.

vad oroar du dig för?
alldeles för mycket. men kanske mest för att jag inte har en aning om var jag befinner mig i höst.

vem är den kändaste personen du har sett på senaste tiden?
hälsade på hoa hoa dahlgrens hund igår.

vad har varit mest förvirrande på senaste tiden?
allting.

hur ser dina senast tagna webcam-bilder ut?
har typ en eller två.

har veckan varit bra än så länge?
inte särskilt. har nog aldrig varit så här stressad och ofokuserad någonsin.

mina känslor är tydligen preskriberade.

är idioten du redan håller i handen.
kan för allt i världen inte förstå hur jag tänkte när jag
bestämde mig för att lämna den där på halvt obestämd tid
för att med ångestpickande hjärta gå i ärvd fleecedress
mellan kaffebryggaren och sängen.

har lämnat lägenhet, pojkvän, jobb och allt annat,
för den där stan jag borde kalla hemstad.
sitter uppe dygnen runt och gör det enda jag fortfarande vill.

vet inte om det beror på stressen över att jag vaknar varje morgon och fortfarande inte förstår varför
eller påminnelserna om att det är precis två år sen allting vändes uppåner.
(grushögarna på trottoarerna, droppandet från taken, solen genom mina otvättade fönster,
fräknarna på näsan, bandsläppen till festivalerna. allt som skulle komma. som aldrig kom.)
som får mig att grina till precis allting.
till familjen annorlunda, till hela den här (även femte gången den börjar om igen),
när jag tänker på mina syskon, när jag får sms från pappa som knappt vet vilket
håll han ska hålla sin iphone, som skriver att han vill facetimea, när mina barnvaktsbarn får syn på mig
och släpper allt vad de håller på med för att kasta sig runt mina ben, och "vilken tur att du kom",
när tanten på jobbet som man måste mata stryker mig över kinden för varje tugga jag ger henne
och när jag ser de där två helt nya människorna, en som aldrig kommer få se sin morfar
och en annan som hade alla sina fastrar och farbröder i himlen innan han ens var påtänkt.

allting som bara påminner mig om hur jävla skört hela livet är.
och hur jag bara låter det rinna mellan fingrarna.

7 mil, 6 dagar.

i mitt huvud det tiodubbla. minst.

imorgon har jag levt en tredjedel av mitt liv (om jag hade levt i 60-talets sverige, eller dagens vietnam).
önskar mig en fettransplantation. väger prick 10 kg mindre än för 10 år sen.
om det fortsätter så kommer jag vara luft 10 år i förtid. 

och du skulle aldrig dö, nej.