٥٥٥٥٥

sover tolv timmar (två nätter i rad) och vill inte vakna fast solen lyser rakt i ansiktet, lakanen trasslar sig runt benen
och i drömmen håller du någon som är 17 år och allt annat jag inte är i handen.
ligger kvar. hoppar frukosten. stirrar i taket. håller den där monologen för mig själv. kokar för starkt kaffe.
tar med mig den mest hjärtskärande spellistan och går ut och går. går i timmar utan mål. hittar ställen
man inte vill upptäcka ensam. går tills ögonen slutat rinna och det värker mer i fötterna än i hjärtat och hjärnan.
åh vardag ibland hatar jag dig så jääävla mycket.