٥٥٥٥٥

i ett väntrum där alla är mer än dubbelt så gamla som jag och jag ser att alla undrar
vad jag gör där och den tanken är väl det enda vi har gemensamt.
ligger avklädd på en brits i ett nedsläckt rum och ögon som aldrig slutar rinna.
koncentrerar mig på att inte känna efter. och så är det plötsligt över.
i kontrasten ute på gatan brister allting. möter lyckliga solbrända människor,
glassätande skrattande barn i solhatt, nykära tonårspar och det enda jag har
i mitt teatraliska huvudet är om du kommer komma på min begravning.