٥٥٥٥٥

har glömt syftet med det här stället lite. får väl ta en sånhär bloggpaus va.
big b har temporärt flyttat in lite hos mig, jag ringer 300-kronorssamtal till tyskland och jobbar min sista vecka.
skjuter upp det där med att tänka på hur sorgligt det faktiskt känns. (men hur i helskotta ska jag klara mig utan
"vet du, du är min bästa fröken" eller de där stunderna när de springer hysteriskt gråtandes efter mig när jag går hem?
eller när man kommer dit på morgonen, nyvaken med otvättat hår, påsar under ögonen i sina fulaste kläder
och någon slänger sig runt ens ben och en annan utbrister ”va fin du är idag!” eller när de vägrar följa med sina föräldrar hem
om inte jag följer med. <3<3<3<3<3 är väl bara att acceptera att det är bland 3-åringar jag hör hemma.)