............det tar kanske en minut, två, högst fem
............efter att dörren stängts, lampan släckts
............innan den halvhjärtade paniken kommer
............egentligen är det ingen fara, det går liksom oftast bra
............bara jag somnar om, hetsäter lite eller slår på teven
............men det som stör mig är att jag inte kan definiera känslan
............som kanske inte ens är en känsla, utan bara en drift, ett behov
............som inte tillgodoses längre och eftersom jag är kvar i spädbarnsstadiet
............gallskriker jag? SUND MISSTRO LINNÉA!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar